Pixis störda värld

Nu ska jag tala om någonting som ganska få är medvetna om. Ett enormt problem jag har, som både gör mig osams med familjen och fruktansvärt socialt handikappad. Det är något jag lider oerhört av med anda ord.

Jag klarar inte av att höra folk smaska när dom äter. Eller "smaska" är fel ord. Jag klarar inte av sådana som gör något ljud överhuvudtaget när dom äter eller dricker. Om folk sörplar, slår ihop tänderna så det låter, smaskar, äter något som knaprar eller låter väldigt "saliviga" när dom äter så får jag panik och måste genast lämna rummet.

Allra värst är det när man ser på tv hos någon av mina förädrar och de kommer in med kaffe, en smörgås, godis eller mat som de sen ska sitta och smaska på.
Då måste jag komma på en bra ursäkt för att lämna rummet och missar programmet jag antagligen satt där för att se.

Jag får panik när mysen sitter och smaskar godis när jag sitter i samma rum, så då måste jag ta på mig hörlurar och spela musik sjukt högt för att inte störas av hennes ätande.

Julmiddagar och liknande är, som ni nog förstår, bland det värsta som finns ;(


Det här kan helt enkelt inte vara normalt.

Vissa saker gör mig så förbannad. Som att äckliga nazist-föräldrar får döpa sitt gulliga barn till Adolf Hitler, Fyfan. Antagligen kommer de också fylla hans huvud med fördomar och hat.

Han kommer nog möta mycket avsky bara pga namnet hans föräldrar gav honom. Men det värsta är att de antagligen kommer uppfostra honom till att bära namnet med stolthet och klottra nazist-symboler i varenda hörn han ser.

Stackars barn.

Nu ska jag vara riktigt sådär extrem och säga att barn borde tas ifrån föräldrar som är rasister/nazister eller överhuvudtaget lär ut hat och intolerans.

Jag accepterar och respekterar alla människor så länge de inte skadar andra, det är vad min mamma lärt mig.

Här är en bild på lilla Hitler med pappa och mamma (som ser ut som typiska trailer-trash nassar).




För att läsa artikeln i aftonbladet (som handlar om tårta) klicka HÄR

Det har jag alltid tyckt, trots förfäran från min omgivning. Förspel ger mig ingenting helt enkelt, kan detta ha någon koppling till min totala brist på tålamod? Haha. Jag vill bara köra pang-på-style faktiskt.

Forskare håller nu med mig! Hurray! Även om svenska kvinnor inte gör det enligt aftonbladets undersökning där i skrivande stund över 60% anser att förspel INTE är överskattat.

Well, jag är en förnuftig människa som tror på forskning iallafall, fuck you bitches and förspels-hoes.

För att läsa om detta och rösta vad ni tycker, klicka HÄR.

Jag har tydligen bekanta här i karlstad som jag aldrig hört talas om. Sjukt spännande, haha. Får se hur detta slutar?
Undrar varför man skulle tro att jag är bekant med dom? HMMM...spännande!
Inte direkt som jag har så många bekanta i Karlstad att jag glömmer folk, haha.

Fuck, hatar karlstad. Skulle jag vara i Stockholm skulle jag dansat röven av mig just nu stripper-style i någon slutty outfit. Bajs-Karlstad!

Ifall någon missförstått detta så vill jag bara tala om att jag fortfarande är singel ;P

Jag har inget emot att folk äter kött, så länge dom är medvetna om vad de äter och vart deras mat kommer ifrån. Så länge dom inte lever i någon slags löjlig förnekelse och vägrar tänka på hur hamburgaren dom slafsar i sig kom till. Därför tycker jag att alla borde se det här klippet. Bara så ni vet å har vi inte bättre regler inom EU än dom har i USA, snarare tvärtom. Ifall ni gått omkring och trott det.

Folk som säger eller tänker saker i stil med "Nej, jag hatar att se sånt" kan ju fundera på hur de kan äta kött om de inte ens klarar av att se vart det kommer ifrån?

Jag är såå sunkig. Det beror på brist på de här fruktansvärt viktiga grejjerna:

1. Good remy-löshår.
2. B-U-S (brun-tan-sol, duuh)
4. Mascara som inte är helt jävla snustorr.
5. Jeans som inte ger mig skärsår.
6.  Parfym..vilken som helst..bara det är en parfym! :(

Alltså usch, vad trött jag blir på mig själv när jag är såhär svinig mot folk. Jag avskyr själv när folk säger att de ska höra av sig och sedan skiter i det.
Men nu gjorde jag själv likadant, fast det var inte meningen.
Här försöker jag bevisa att jag  inte alls är oseriös och att man kan lita på mig, och sedan förstör jag det geom att göra så.

Men det var inte meningen :(

Inte bir det bättre heller av att man istället försöker ringa ett på natten till någon som,alla normala barn, går upp innan sju på morgonen. Så förlåt för det också, men jag fick panik.

Jag är iallafall  ett superduper trött svinigt as nu.

Hittade ett  blogginlägg i min systers gamla blogg där det står såhär (har kortat av det lite):



Haha, nu när jag ändå är igång och skriver om min syster:
Hon är så sööt! Alltid, ALLTID hur bråttom man än har känner hon att hon absolut MÅSTE gå över övergångsstället när man ska över en väg. Även om det inte finns en enda bil i sikte Alltså, på riktigt.. skulle jag placera henne mitt på en öde grusväg skulle hon säkert kunna ta en 5 mil lång omväg genom en skog bara för att slippa gå över vägen utan att gå på ett övergångsställe.

pixi-noelle säger:
har alltid ångest när jag går själv..att gå över vägar
pixi-noelle säger:
*rysa*  
pix-noelle säger:
måse se vilket överångsställe jag ska ta så d inte ser dumt ut

Det divigaste jag någonsin sagt till en pojke måste varit "googla mig bara så hittar du mig" istället för att lämna mitt nummer eller någonting.

Provade nyss googla mig själv och blev lite grinig över att varken min blogg eller min sida på modellbilder kom fram. Istället fick jag bara fram länkar till fotografer som fotat mig. Irriterande.

 Google är nog trasigt. Haha.

Nu tar man kanske för givet att det här inlägget på något sätt kommer handla om att vara korkad, aka. blond, men där misstog ni er minsann.

Jag ber om ursäkt i förväg för alla stavfel och skrivfel i det här inlägget. Jag tror jag börjar få dyslexi, om det nu ens är möjligt att plötsligt bara "få" det?

 Plötsligt kan jag inte skriva en enda mening utan att ifrågasätta mig själv....

Värst är det ändå med engelskan. Jag hade löjligt lätt med engelskan i gymnasiet och har haft ett arbete där jag pratat mer engelska än svenska varje dag, och nu kan jag inte ens skilja på "to" och "too". Jaja..hamnade lite off track här..sorry..

Iallafall; Jag förstår mig inte på människor som springer runt med kyckling-gult hår. Varför, VARFÖR gör man det? Nu menar jag inte gula skiftningar. Menar inte heller den där fula övergångsperioden man har om man håller på att byta hårfärg. Det är acceptabelt.

Men att frivilligt gå runt med gult hår och kalla sig "blond" det är inte okej för mig.

Snälla tards, köp silverschampo, färga håret askblont, guldblont, blek det med silvershimmer eller ha i en pärlemotoning. GÖR NÅGONTING, vad som helst!

För med äckel-gult hår får ni inte kalla er blonda. Ni kan kalla er trailor-trash utan smak istället.




Fy dig Rumer Willis.

Jaja, bevisa att du är en bäbis du. Allvarligt talat? Varför ville du ens ha kontakt med mig igen om du bara skulle ge mig dåligt samvete för saker som bara finns i ditt huvud?

Jag ville inte göra dig ledsen eller få dig att gråta, men jag klarar bara mina egna problem just nu, hur själviskt det än kan låta.

Jag ska för en gångs skull vara väldigt privat, ber om ursäkt ifall detta berör folk illa. Andras privata ångest-grejjer är oftast inget man vill ta i med tång ens.

Men jag vet att en del människor (eller människor var fel...ärligt talat gäller det bara pojkar) jag träffat senaste året, och främst senaste tiden, känner sig utnyttjade av mig.

Utnyttjade och borstslängda på det där brutalt elaka sättet som helt enkelt inte är okej på något sätt.

Anledningen har aldrg varit att ni "inte duger åt mig" eller att jag "njuter av att utnyttja andra" och det har verkligen aldrig berott på att jag njuter av att såra andras känslor.

Det har bara berott på mig och mina problem att släppa in andra i mitt liv och att jag ständigt känner mig så rastlös och uttråkad.

Det där kanske lät elakt det också? Well, det är sanningen iallafall.

Vill bara be om ursäkt till alla det berör och försäkra om att jag inte är den typen av tjej egentligen. Jag vill vara seriös och kär..det verkar bara vara väldigt svårt för mig.

Men nu ska jag vara det. Nu ska jag vara det på riktigt. Jag lovar.

Pojkar borde våga försöka med mig nu, jag är snäll nu!

 Haha.

Förlåt iallafall.

Jag avskyr verkligen när människor inte inser att man har rätt att kalla sig själv för vuxen, för att inte tala om fatta sina egna beslut som en vuxen, när man är 21 år gammal.

Jag lider ju periodvis av världens värsta åldersnoja, så någon fördel borde jag få med min ålder som kompensation för det. Men nej, tydligen måste man höra av sig om man är borta efter tolv och man måste komma hem direkt när man vaknat på morgonen.

Dey känns som jag bär ett osynligt koppel för tillfället, and it sucks. Har aldrig varit med om det här förut eftersom mina föräldrar som tur är aldrig har varit speciellt kontrollerande. De har säkert haft lust att vara det man har istället bitit ihop och låtit mig leva mitt liv.

I love them <3

Nu tygns jag av dåligt samvete för att jag inte rapporterar vart jag är var eviga sekund, och så ska det inte behöva vara.

Hur många gånger ska man behöva upprepa orden "jag är 21-år gammal" innan det sjunker in? Jag älskar personen det gäller. jag gör verkligen det, men det är fortfarande lika jobbigt.

Gosh, trött jag blir. Men som den toffliga hundvalp jag är ska jag dra på mig kläderna och ta först tunnelbanan, sedan pendeln för att komma till ett hem där vi får sitta och stirra surt på varandra och "umgås".

Något som alltid förundrat mig är hur annorlunda man blir behandlad enbart beroende på vilken hårfärg man för tillfället har. Som hårfärgsbytaren numero uno så anser jag mig själv vara något av en expert på området.

Det är inte speciellt förvånande att medlemmar av det manliga släktet behandlar en annorlunda, för det är väl känt att man automatiskt sätter något slags likhetstecken mellan blond och slampig?

Det som förvånar mig är att killar blir så mycket osäkrare på en bara för att man råkar vara blond, eller att killar man faktiskt känt ett tag plötsligt ser på en helt annorlunda, fast de känner en ganska väl.

Som blondin förväntas man kanske tåla mer spydigheter och frågor om ens sexliv, men jag blir smått irriterad när alla alltid antar att jag är en galen,slampig partybrud bara för att jag är blond.

När jag var mörkhårig var det mycket enklare att få folk att tro på att man faktiskt är en tönt som helst ligger hemma och läser någon av sina hundratals böcker.

Det allra mest förvånande är dock att tjejer reagerar så annorlunda på en. Känner man sig mer hotad av blonda tjejer? Ärligt talat gör nog jag det, men det är ingenting jag visar., det är bara en känsla i magen som jag försöker ignorera.

Jaja, nu ska jag slinka ur min snobben pyjamas för jag ska på kalas.


vet att ni älskar mina kassa mobilbilder ;P

Årets bästa julklappar:

En palett med ögonskuggor
Glitterspray till håret
Ett sött armband
En resa
Mina svarta, långa party handskar ifrån Mysen <3

Årets sötaste person:

Bäsä såklart, som tröstat mig när jag av någon anledning gråtit över riktiga tards och som jag haft mina roligaste moments med.

Årets största fail:

Är jag själv och att jag varit sämst på att ta tag i saker, som tex. mitt liv. Haha. Plus mina korkade love-life val. FAIL. 

Bäst i år:

Att jag börjat leka modell, Det är kul och jag behövder få uttrycka mig kreativt på något sätt. Dessutom ha jag träffat flera söta människor genom modellandet :)

Mina löften inför nästa år:

Gå ner 5 kilo.
Skaffa ett hem.
Sluta vara så picky.
Skaffa ett husdjur.
Vara snällare mot min omgivning.
Göra val som jag mår bra av.
 

Uppenbarligen är jag nog intressant för att man ska orka läsa min blogg flera gånger, och alla vet mycket väl att jag inte är "ful". Att kalla mig för det är ett hån mot dom som faktiskt har oturen att vara..hmm..låt oss kalla det "utseendemässigt handikappade".

Om ni orkar läsa vad jag faktiskt skrivit i tidigare inlägg så ser ni att jag faktiskt inte alls tycker att jag är speciellt snygg, utan bara fjantar mig. Däremot vet jag om att jag är väldigt snygg på de flesta av mina foton.

Varför är det helt acceptabelt att kommentera utseendet hos någon bara för att den är blond och ser helt okej ut, medan det ses som elakt att kommentera människors utseende när de faktiskt inte alls ser bra ut på riktigt?

Och om kommentaren att jag har en ful kropp:  det är pga. människor som dig som unga tjejer får ätstörningar och känner ångest när dom ser sig i spegeln. Jag själv har lidit av både anorexi och bulimi för några år sedan, och hade jag fått den kommentaren då så hade jag sjunkit ännu djupare ner i den vidriga sjukdomen. Nu kämpar jag för att acceptera min kropp utan att behöva vara skitsmal, men det är svårt ibland.

Tänk lite innan du lämnar korkade kommentarer, du kan skada någon på riktigt.

Nu tänker jag inte lägga ner mer energi alls på störda/elaka kommentarer.  FUCK OFF era jävla tards.

Jag är ingens mamma, vad jag vet iallafall? Kan inte minnas att jag pressat ut nån slemmig liten varelse ur musen? Allvarligt talat; jag är trött på att alltid få spela nån jävla mamma-roll. Jag gjorde inte abort för att jag känner att jag vill vara mamma till någon direkt?

Och jag är trött på att alltid behöva försvara allt jag alltid gör, att alltid bli dömd av någon som faktiskt borde stötta mig och älska mig istället.

Fine, jag kanske är vidrigt slampig, äcklig och störd, men låt mig vara det då. Jag kanske behöver vara det just nu? Jag kanske inte mår så jävla bra egentligen och kämpar för att för en gångs skull komma över någonting jobbigt utan att bli deprimerad och gnällig?

Jag kanske behöver hantera det här på mitt sätt. Snälla stötta mig bara?

Alla säger alltid att jag är för snäll mot dig, att jag inte är din mamma, att du borde växa upp och jag borde tänka mer på mig själv. Kanske är det så? För vad får jag någonsin tillbaka?

Jag har faktiskt börjat få lite kommentarer de senaste dagarna (hurray!) Men, ni som är anonyma, va inte det. Det är ju inte lika kul om jag inte vet vem jag ska tacka (för de snälla kommentarerna) eller vilka jag ska kissa i munnen när dom sover (För de mindre snälla kommentarerna)
 
I annat fall tänker jag helt enkelt anta att ni elakingar (haha, brutalt ordval där va?) är  avundsjuka tjejer som ser ut som träsktroll så vidriga att de borde bo under en bro, eller killar som jag dissat eller som är bittra över att jag är out of there league.

Men allvarligt talat, vissa kommentarer är så onödiga.
 
"Jag förstår inte varför killar stöter på dig blabla.."
 
DET BEROR PÅ ATT JAG SNYGG, DUUH. Tänk lite liksom.

Haha.