konsten att vara blond

Nu tar man kanske för givet att det här inlägget på något sätt kommer handla om att vara korkad, aka. blond, men där misstog ni er minsann.

Jag ber om ursäkt i förväg för alla stavfel och skrivfel i det här inlägget. Jag tror jag börjar få dyslexi, om det nu ens är möjligt att plötsligt bara "få" det?

 Plötsligt kan jag inte skriva en enda mening utan att ifrågasätta mig själv....

Värst är det ändå med engelskan. Jag hade löjligt lätt med engelskan i gymnasiet och har haft ett arbete där jag pratat mer engelska än svenska varje dag, och nu kan jag inte ens skilja på "to" och "too". Jaja..hamnade lite off track här..sorry..

Iallafall; Jag förstår mig inte på människor som springer runt med kyckling-gult hår. Varför, VARFÖR gör man det? Nu menar jag inte gula skiftningar. Menar inte heller den där fula övergångsperioden man har om man håller på att byta hårfärg. Det är acceptabelt.

Men att frivilligt gå runt med gult hår och kalla sig "blond" det är inte okej för mig.

Snälla tards, köp silverschampo, färga håret askblont, guldblont, blek det med silvershimmer eller ha i en pärlemotoning. GÖR NÅGONTING, vad som helst!

För med äckel-gult hår får ni inte kalla er blonda. Ni kan kalla er trailor-trash utan smak istället.




Fy dig Rumer Willis.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0