Pixis störda värld

Alltså, jag blir galet irriterad på människor som är rude. Vet inte om dom inte kan använda hjärnan eller om dom bara inte bryr sig om ifall de förstör för andra.
Som idag, när jag skulle åka buss hem. Det stod massa människor i busskuren och väntade på olika bussar, men ingen satt ner på bänken. WHY? Jo, för en gubbe som stod brevid bänken använde den till att ställa sin väska på. Och då menar jag ingen liten tygbag eller ryggsäck, utan en stor fet, resväska med hjul på.

Jag är alltså latast i världen och står aldrig om jag inte absolut måste.

Men där stod den jävla väskan och tog upp hela bänken så vi fick alla stå där och bli trötta i fötterna. WTF liksom?! Ohyffsade gubbjävel.

Vaknade just och sjöng för Mysen. Jag väckte henne med frukost på sängen och presenter utan pappa. Stackars My. Pappa är bara sur och har varken sagt "grattis" eller godmorgon" ännu.

Till råga på allt glömde jag texten efter första meningen

-Ja må hon leva, Ja må hon leva..*lång paus* Ja visst ska hon leva..HURRA HURRA HURRA HURRA!

Haha, stackars Mysen, men jag fick hjärnsläpp. Sen fick hon världens äckligaste kaffe också..men jag har aldrig gjort kaffe förut ju.

Fy vad jag är trött. Jag har för länge sedan passerat den där gränsen till att vara smärtsamt trött, sådär så man inte ens orkar gå och lägga sig. Att lägga sig i sängen känns helt enkelt alldeles, alldeles för ansträngande. Så man nästan börjar gråta av bara tanken på att behöva släpa sig hela 2 meter över rummet till sängen (eller jao, bäddsoffan alltså).

Så vad beror detta på?

Jo, idag gick jag upp hyffsat tidigt och sprang lite secret B-day ärenden (mysen fyller 18) i butiker medan Linus jobbade, Jag släpade mig även till Rusta. Linus bor INTE nära Rusta om någon nu skulle få för sig något så dumt. Nej,neeej..det tog minst 25 minuter att gå dit bara :(

När jag kom hem igen hade Linus slutat och satt vid datorn och nördade. NAJJS, nu får jag softa och gosas tänkte jag lyckligt, men ack vad jag misstog mig där.

Vi skulle minsann till Bergvik och kolla på kameror eftersom min tydligen inte duger..hmppf..kamera-snobb! Bara för min kamera är en miljon år gammal, tung, fet och dör hela tiden liksom...

Iallafall slutade det istället med att jag fick stå utanför en miljard olika provrum i klädbutiker medan den divan provade alla kläder han kunde hitta. Jag skojar inte. Han provade alltså samma byxor, i samma storlek men i olika färger. WHY?! Man ser väl hur dom sitter om man provar ett par bara? Det är ju helt ologiskt!

Plus att han stod och diva-putade med munnen mot spegel,och rättade till håret med ett fundersamamt ansiktsuttryck i flera minuter för varje plagg han provade. Plagget ser likdana ut oavsett hur håret ligger liksom, JAG LOVAR!

Men massa cred till honom för excellent taste när det gäller kläder iallafall ;) Och massa söt är han som köpte present till Mysen och som handlade tårt-ingridienser med mig.

Jag sover hemma hos pappa inatt och jag hatar det. Varför gör jag det ens?

Just det, My fyller år ja..så var det visst.

GRATTIS MYSEN.

ska sova nu..jag bara flummar ändå..så ni får en flummbild.

Vräkte just i oss äckligt mycket mat, namnam! Jag blir alltid superlycklig när jag får äta god mat, sådär så jag sitter och nynnar glatt på någon låt medan jag äter. Haha. Som ett litet barn, vilket jag uppenbarligen ÄR enligt Linus och pappa :(

 SÅ INTE SANT!

Kände mig typ som ett olydligt barn förut, hatar det. Då kan jag lika gärna bo hos pappa liksom. Fast jag är nog lite stökig och oansvarig..men ändå.

Sitter och ser på Miami ink och vill tatuera mig SO BAD. Jag ska tatuera lite stjärnor, en ponny, en bakelse, krambjörnar och text på tyska.

Sen ska jag pierca mig på tre nya ställen.

Give me monaaaaay! :(

Dagen i korhet: Väcktes av att någon låg brevid mig och pratade i telefonen klockan nio imorse. Surade tills klockan tolv då jag mötte främmande människor utan något annat än t-shirt och trosor på mig.

Surade lite mer över väckningen vid nio, klädde mig och sminkade mig i över en timme bara för att jäklas (muhaha) som hämnd.

Sprang runt lite i affärer för divan skulle köpa ett par löjligt dyra byxor han lagt undan. Fick lite kläder och förlät såklart den brutala väckningen direkt.

Gick runt glad som en liten solstråle och myste vid tanken på min nya fina kjol, med paljetter, ASHET.

Tvingade med Linus hem till My för att  vara lite social och  hjälpa till att städa...eller okej..jag städade inte, men Linus diskade världens äckligaste disk medan jag sminkade Anna :)

Sedan gick vi till ica och jag fick en ny lotion för extra torr hud eftersom jag kliar så jag blir galen annars. Så handlade vi mat också.

När vi kom hem lagade vi mat och nu vräker vi i oss chips, yummy in the tummy.

Bilder kommer väl..jag är äckligt snygg idag.

Usch och fy vad förnedrande det är när någon man älskar är våldsam mot en. Även om det kanske inte gör så ont så känner man sig bara så fruktansvärt förudmjukad när man blir slagen. Jag grät som en bebis förut och nu känner jag mig lite löjlig för det. Men jag kände mig bara så äckligt värdelös. Men några förlåtpussar och ännu fler förlåtkramar gjorde det bra igen.

Är iallafall sjukt stressad nu eftersom jag sitter här invirad i ett blått badlakan och stör syrrans lilla förfest, Haha. Ska iväg typ..nu egentligen..fan för att jag inte kan hålla koll på klockan.

well..pusspuss!

Haha, fa vad sämst jag är ibland. Raman är iallafall en superduktig fotograf och en fruktansvärt söt och trevlig kille.
Själv kände jag mig helt..jag vet inte ens hur jag ska förklara det..men jag kände mig helt tom och trött när vi skulle fota. Det kanske var ett lite svårt tema kanske..

Well, fick iallafall supergod mat :)

Ska iväg och fotas strax, haha. Är faktiskt skitnervös, buhää.

Håll tummarna för mig!

puss.

Har helt glömt att skrva om detta faktiskt. Detta hände när jag bytte tåg i Öxnered (som jag aldrig tidigare har hört talas om) som verkar vara något av en håla om man nu får lov att bedömma städer efter storleken på deras tågstationer. Är öxnered ens en stad? Hmm. Ingen aning och alldels för lat för att orka googla detta.

Iallafall kom det fram en kille till mg och frågade något flummigt om vilket spår hans tåg skulle gå ifrån. Killen hade färgfläckar på händerna och jeansen. Han bar på en gittarr full av konstnärligt klotter.

Sedan frågade han om jag knarkar, följt av ett litet tal om att bryta mot sociala regler.

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt satt vi där på en varsin bänk och han spelade gittar och sjöng för mig. Det var en vacker låt och hans röst var alldeles underbar. Han nämnde att jag är attraktiv och jag rodnade lite.

Många flickor hade nog funnit situationen otroligt romantisk, det tror jag iallafall.
Pojken med färgfläckar hette David (har jag för mig, blev osäker nu när jag skrev det) och är en 24-år gammal konstnär och musiker med en skön, flummig attityd. 

Vi skulle med samma tåg och vi gick av på samma station. Han erbjöd mig att följa med och "hänga med honom och hans polare",   men jag svarade knappt och hann inte ens säga hejdå till denna David, eftersom min supersöta bandboy mötte mig direkt när jag klev av tåget. David försvann bara iväg och vi kommer nog aldrig ses igen.

Detta har hänt mig flera gånger, inte exakt samma situation, men liknande. Det är alltid skönt när man reser och hittar någon som gör att resan känns betydligt kortare, så tack för det David.

Min Bandboy står just nu nere i köket och lagar mat, och då menar jag inte att han steker färdiga köttbullar och gör pulvermos, ååh nej, han LAGAR mat. Seriös mat, grown-up-stuff. Sådant jag aldrig någonsin får äta annars.

Mysigast ever är han i sina glasögon, iklädd mjukiskläder och med kökskniven i högsta hugg.

Jag får inte ens hjälpa till, eller jag skulle säkert få om jag verkligen, verkligen bad om det, men så dum är jag ju såklart inte.

Haha, oj, klockan är visst över ett på natten såg jag nu. Tiden har gått sjukt fort faktiskt och jag åker hem imorgon(dvs. idag alltså)kväll.

Förut var jag och min bandboy ute på en promenad. Haha, som ett riktigt pensionärs-par, right? Iallafall så upptäckte jag att min kamera var borta när vi varit inne en stund efteråt.

Jag blev så uprörd så jag grät när jag förstod att jag antagligen hade tappat den utomhus. Så det var bara att dra på sig ytterkläderna och gå hela långa sträckan en gång till. Jag gick där längs vägkanten och grät som en liten bebis. Kände mig helt otröstlig, MIN KAMERA liksom!

Den är ju jätteviktigt för mig på ett nästan sjukligt sätt..men iallafall; När jag just skulle vända tillbaka så såg jag den ligga där helt övergiven på den kalla, blöta marken brevid skogstigen.

Först trodde jag att jag sett fel, men det var verkligen den. MIN KAMERA!! <3 Jag dansade hela vägen hem medan jag lyssnade på Amy Diamond på mobilen.

Slutet gott, allting gott.

Min bandboy är trött, sitter just nu och kollar på honom när han vilar,eller sover, vem vet? Ska ta reda på detta nu.

Åker väl till Karlstad imorgon I guess.

puss så länge.

Duschade för några timmar sedan och upptäckte först nu att jag glömt att skölja ur balsamet. Haha, SKILLAT!

Imorgon ska jag fotas av Raman..och jag har fortfarande inte klurat ut stylingen eller sminket. Jag är en sådan jävla slacker, Kommer inte ens lyckas rota fram rätt grejjer så vi får se hur det blir.

Temat är alkohol och ångest..ungefär..haha :)

Kul att jag var tvungen att lägga på så omgående när snygga killen ringde mig. Han lyckades nämligen precis tima in samtalet till när jag var på väg till toaletten efter att hållt mig löjligt länge, utan någon egentligen anledning annat än att jag är sjukt lat.

Iallafall; Jag minns i gymnasiet när vi var ett gäng tjejer som suktade efter denna pojke. En gång bytte han om så man kunde se honom lite halvt, då var alla flickors ögon stora som tefat.
 
En flicka var lite kompis med denna pojke och många andra var avundsjuka och ville höra detaljer om honom och deras relation. "jag ser honom inte på det sättet" var hennes ständiga svar.

Haha, oj vad det känns länge sedan man gick i gymnasiet, innan man blev en bitter, uttråkad slacker.

Var lite uttråkad förut så jag rotade fram ett gäng gamla tjejtidningar. I en av tidningarna fanns ett test som talade om vilken sex-typ man är. Tydligen är jag äventyrlig a' la Samantha i sex and the city. Fascinerande att de kan räkna ut det beroende på att jag föredrar chips med salsa framför sötsaker och föredrar att leta upp spännande människor framför intima samtal..haha.

Allvarligt talat så förstår man nästan de som hånar tjejtidningar när man ser sådana test, men hey, det är ju roligt och allt behöver inte vara så seriöst :)

Hatar att vara i Karlstad förresten, funderar på att dra härifrån igen relativt omgående. I Stockholm hade jag mer att göra än jag orkade med och därför tyvärr var dissig mot en del människor.

Här känns det ganska meningslöst att ens släpa sig ur sängen på morgonen.

Nu har jag packat. Av någon anledning får jag inte plats med sakerna i väskorna, trots att jag nu har en väska me rän när jag reste ifrån Gällivare, och jag har inte köpt en enda sak. Precis samma saker fast mer plats, och ändå får jag bara inte ner det!

Jag vill inte åka till karlstad, vad fan ska jag göra där? :(

Kanske ska börja med att förklara hur vi ens kunde bli inlåsta .
Caty som vi sov hos skulle iväg till radion på morgonen (typ eftermddagen då haha) och råkade låsa ett extralås utifrån utan att tänka på att man inte kan låsa upp det innifrån lägenheten även om man har en nyckel till det.

Hon var på radion alltså och kunde därför inte komma hem på ett bra tag, så, vi fjäskade lite med John tills han gick med på att ta en liten resa på typ två timmar (!) för att släppa ut oss.

Förstå min lycka när vi såg honom nedanför balkongen. Vi kastade ner nycklarna och allt var bra igen, och viktigast av allt: jag fick min efterlängtade cola!

slutet gott, allting gott.

Tack supermycket, you are our hero!