klant-bebisen och bandboyen

Förut var jag och min bandboy ute på en promenad. Haha, som ett riktigt pensionärs-par, right? Iallafall så upptäckte jag att min kamera var borta när vi varit inne en stund efteråt.

Jag blev så uprörd så jag grät när jag förstod att jag antagligen hade tappat den utomhus. Så det var bara att dra på sig ytterkläderna och gå hela långa sträckan en gång till. Jag gick där längs vägkanten och grät som en liten bebis. Kände mig helt otröstlig, MIN KAMERA liksom!

Den är ju jätteviktigt för mig på ett nästan sjukligt sätt..men iallafall; När jag just skulle vända tillbaka så såg jag den ligga där helt övergiven på den kalla, blöta marken brevid skogstigen.

Först trodde jag att jag sett fel, men det var verkligen den. MIN KAMERA!! <3 Jag dansade hela vägen hem medan jag lyssnade på Amy Diamond på mobilen.

Slutet gott, allting gott.

Min bandboy är trött, sitter just nu och kollar på honom när han vilar,eller sover, vem vet? Ska ta reda på detta nu.

Åker väl till Karlstad imorgon I guess.

puss så länge.

Kommentarer
Postat av: Tess

men gud, klart man blir upprörd om man tappar bort sin kamera! ;D



jag skulle också ha grinat. :$

2009-01-14 @ 19:35:57
URL: http://pupcat.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0