Pixi rasist
Nu ska jag ta upp en sak som jag funderat på. Ni kanske kommer bli förfärade och äcklade över dessa tankar, så feel free att skriva hatmail.
När jag var inskriven på arbetsförmedlingen förra gången så hade jag en handläggare som uppenbarligen inte härstammade ifrån Sverige ifrån början. Han kunde nämligen inte prata svenska och missförstod allt jag sa. Han hade heller inte koll på några som helst regler eller normala tillvägagångssätt på arbetsförmedlingen. Till sist blev jag så irriterad och frustrerad över att behöva slösa min tid på att prata med någon som inte ens kunde svenska att jag bytte handläggare.
Sjävklart kräver jag inte att alla ska kunna prata samma språk som mig, och självklart förstår och respekterar jag att det tar tid att lära sig eftersom det trots allt är ett ganska invecklat språk. Men jag tycker att man har rätt att kräva att ens handläggare på arbetsförmedlingen förstår vad man säger, eller som man iallafall kan kommunicera på så att det blir någorlunda begripligt för båda parter.
När jag gick i gymnasiet så hade vi en en person som studerade till lärare på gymnasienivå hos oss i några veckor. Hon undervisade oss alltså i svenska B. Det löjliga var att hon varken kunde prata eller skriva på svenska så pass bra att man kunde förstå allt. Ingen förstod en enda arbetsuppgift och hon kunde inte heller förklara något när man frågade. Resultatet blev att hela klassen mer eller mindre halvsov varenda svenskalektion, tom. de värsta pluggisarna gav upp försöken att förstå vad hon ville att vi skulle göra.
Nu undrar jag varför ingen kan säga ifrån vid sådana här tillfällen? Har alla någon slags skräck att bli stämplade som rasister fast det inte alls handlar om det?
Jag vet själv att jag blivit kallad rasist vid de mest märkliga tillfällen, helt utan egentlig anledning, utan mer "jaha, jag är invandrare och du tycker inte om mig, du måste vara rasist".
Jag tycker att ordet rasist missbrukas, det tycker jag.
När jag var inskriven på arbetsförmedlingen förra gången så hade jag en handläggare som uppenbarligen inte härstammade ifrån Sverige ifrån början. Han kunde nämligen inte prata svenska och missförstod allt jag sa. Han hade heller inte koll på några som helst regler eller normala tillvägagångssätt på arbetsförmedlingen. Till sist blev jag så irriterad och frustrerad över att behöva slösa min tid på att prata med någon som inte ens kunde svenska att jag bytte handläggare.
Sjävklart kräver jag inte att alla ska kunna prata samma språk som mig, och självklart förstår och respekterar jag att det tar tid att lära sig eftersom det trots allt är ett ganska invecklat språk. Men jag tycker att man har rätt att kräva att ens handläggare på arbetsförmedlingen förstår vad man säger, eller som man iallafall kan kommunicera på så att det blir någorlunda begripligt för båda parter.
När jag gick i gymnasiet så hade vi en en person som studerade till lärare på gymnasienivå hos oss i några veckor. Hon undervisade oss alltså i svenska B. Det löjliga var att hon varken kunde prata eller skriva på svenska så pass bra att man kunde förstå allt. Ingen förstod en enda arbetsuppgift och hon kunde inte heller förklara något när man frågade. Resultatet blev att hela klassen mer eller mindre halvsov varenda svenskalektion, tom. de värsta pluggisarna gav upp försöken att förstå vad hon ville att vi skulle göra.
Nu undrar jag varför ingen kan säga ifrån vid sådana här tillfällen? Har alla någon slags skräck att bli stämplade som rasister fast det inte alls handlar om det?
Jag vet själv att jag blivit kallad rasist vid de mest märkliga tillfällen, helt utan egentlig anledning, utan mer "jaha, jag är invandrare och du tycker inte om mig, du måste vara rasist".
Jag tycker att ordet rasist missbrukas, det tycker jag.
Kommentarer
Trackback
