Pixis störda värld

Det känns som någon lindat in mitt huvud i något slags luddigt material. Som om det fanns en slags vägg mellan mig och min omgivning. Ni som varit riktigt förkylda någon gång i era liv, jag vågar gissa att ni alla varit det, vet precis vad jag menar.
Alla ljud blir burkiga och otydliga så när andra pratar orkar jag inte ens lyssna på vad dom försöker säga till mig. Mina ögonlock känns sådär fruktansvärt tunga att jag får kämpa för att inte helt enkelt bara ge upp och bara gå runt med slutna ögon istället.

Så bra timing, verkligen. Tack så mycket Gud.

Om du finns tänker jag finna dig och ge dig en ordentlig käftsmäll när jag blir något piggare, sanna mina ord!

Imorgon är det meningen att jag ska orka flyga till stockholm.